Den civila ridsporten bildade 1919 Helsingborgs Ridklubb, som torde vara Skånes äldsta civila klubb. Man ordnade ridhus och stallar vid Fågelsångsgatan, där även stadens ridande polis var förlagd. Ridhuschefer var fanjunkare H. Rosencrantz samt Carl Andersson och ryttmästarna Thelning och Axel Ståhle. Verksamheten där flyttades vid 30-talets slut till Ringstorp och fältveterinär Breides galoppstall. Man saknade emellertid ett ridhus så Berga­fältet fick nyttjas som träningsplats. På regementet uppstod frågan att återuppta galoppspor­ten och så bildades 1929 Skånska Fältrittklubbens Helsingborgs krets med i huvudsak militärt medlemskap. Man arrenderade mark från staden och anlade galopp- och steeple-chase-bana, totalisatorhus, läktare med mera. 1931 hölls 100-årsjubileurnstävlingar. Dessa tävlingar fortsatte under 30- och 40-talen till publikens och hästuppfödarnas stora uppskattning. Mot slutet av 30-talet fick på Helsingborgs Ridklubbs initiativ även civila ryttare delta i några klasser.

Eftersom man, vilket tidigare framgått, saknade ridhus på Ringstorp bildade skeppsredare Otto Hillerström med flera Helsingborgs Rid- och Sport AB med avsikt att med privata medel bygga en manege med måtten 20 m x 40 m. Byggnaden färdigställdes hösten 1942 utom läktaren, som genom insamling tillkom senare. Skånska Fältrittklubben erbjöds att handha anläggningen, men man avböjde pga. ekonomiska skäl och föreslog istället gemensam styrelse med Helsingborgs Ridklubb. Detta beslöts 1942, med regementschefen som ordförande. Löjtnant Jan Heyman från Kl arrenderade ridhuset och sergeant Bo Gunnar Ohlsson blev po­pulär förste-instruktör. Helsingborgs Ridklubb blev de vuxnas klubb medan de hundratals juniorerna bildade egna klubbar såsom Kuriren för pojkarna och Amasonen, Cheval och Mammas Gäng för flickorna. Efter något år slogs alla småklubbarna samman och blev ungdomsridklubben Kuriren. Man ordnade utbytes­tävlingar med Malmö Ridklubb, bejublade ridshower, seriehoppningar med mera. Ridhus­chefer avlöste varandra: Ryttmästare Lithander, ryttmästare Ancarcrona, fanjunkare Östergaard, fanjunkare Riedel, med flera tills man 1951 fick en lång epok med direktör Curt Rosen med fru Inga. Curt Rosen var en mycket skicklig dressyrryttare och gedigen ridutbildare som tillsammans med fru Inga upprätthöll god ordning i den växande ridskoleverksamheten.

Helsingborgs Ridklubb ordnade tävlingar och lotterier och Helsingborgs Rid- och Sport AB underhöll ridhuset tills det av ålder och husbockens inverkan kollapsade på våren 1969. Direktör Rosens hastiga frånfälle 1964 lämnade ett stort tomrum som så småningom kom att fyllas av den skicklige banbyggaren och elitryttaren Göran Casparsson. Denna period varade till 1969 då Casparsson flyttade till Strömsholms Ridskola. Året innan hade ridskolan sålts till Helsingborgs Fältrittklubb.

Helsingborgs Fältrittklubb bildades 1958 genom sammanslagning av Skånska Fältritt­klubbens Helsingborgskrets och Helsingborgs Ridklubb. Tävlingsbanorna vid Berga Kasern var omgjorda till fotbollsplaner och nya grusbanor anlades vid Ringstorp. Med den duktige banbyggaren Gunnar Ohlsson och ridhuschefen Göran Casparsson började de stora Helsing­borgstävlingarna åter 1966. Arne Björkman fungerade som tävlingsledare under många lyck­ade säsonger. Klubbens SO-årsdag firades med Svenska Mästerskap i banhoppning och en bättre tävlingsbana måste anskaffas. Efter många förslag fastnade klubben för Fredriksdals Friluftsmuseums område som, efter vänligt tillmötesgående av museichefen Lars Göran Kindström, ställdes till klubbens förfogande. Fredriksdal anses som en av landets vackraste tävlingsplatser och ett mångårigt samarbete inleddes.

Ridskoleverksamheten bedrevs 1969 utan ridhus, med Lars Thurdin och Inga Rosen som ridlärare. Ridklubben hyrde Berga Ridhus och efter omfattande ombyggnad, kunde man 1970 flytta in i ett provisoriskt stall för ett 40-tal hästar, nybyggd läktare, klubbrum, foderförråd, med mera. Allt ordnat på frivillig väg och med en hel del material från det gamla ridhuset. Vistelsen på Berga beräknades till ett år men det blev närmare tre innan HFRK 1972 kunde flytta till Fredriksdals Ridhus – en av Skandinaviens finaste anläggningar. Rid- och Sport AB hade redan 1969 börjat planera för en ny ridhushall på Rings torp men snart framkom stadens önskemål om att kunna disponera tomten som servicehem och efter många underhandlingar bestämdes ny tomtplats. Bygget skulle uppföras i stadens regi för att sedan ställas till HFRKs förfogande i utbyte mot den gamlas ridhustomten. Rid- och Sport AB inköptes av staden och av aktiekapitalet bildades en stiftelse med syfte att främja ridsporten i Helsingborg i allmänhet och HFRK i synnerhet.

1970 utsågs Jarl Loven med fru Towe till ridhuschef och med dessa utökades ponnyridningen med av Loven inköpta Gotlandsruss. 1971 efterträddes Loven som startade egen ridskola i Kvistofta av Rolf Wengelin och några expansiva år inleddes åter. Det nya ridhuset planerades och byggdes. 1972 kunde man inviga den fjärde vistelseplatsen för HFRK och ridskolan på de senaste 50 åren. Med Wengelin, som börjat sin ryttarbana vid ridklubben Kuriren, inleddes en ny era för klubben, det blev militärisk ordning och reda till fritidschefen Gunnar Gustavsson stora glädje. Ridhusbygget som skett utan Fritidsnämndens vetskap kom att bli ett stort problem både för denna och för klubben. Då driftskostnaderna blev betydligt högre än tidigare och klubben nödgades begära kostnadstäckning erhölls bidrag på 30 000 kr. Idag motsvarande 140 000 kr. Under Wengelins tid nådde klubben över 800 medlemmar.

1971 ordnade klubben sin andra SM-tävling med hedersläktare, blå-gula dekorationer och besök av kung Gustav VI Adolf. SM-vinnare blev för första gången en dam, tillika klubb­medlem – Marianne von Geijer på Mazurka. Ett lyckat slut på ännu en populär tävling, som i samarbete med Nils Poppe kallades för “Vita Hästen”. Wengelin återvände 1974 till Norrland och efter en tid i klubbstyrelsens regi inträdde Åke Hultberg på kontoret och i klubben.

Denne mångfaldige SM-, Derbyvinnare och OS-deltagare har sedan varit klubben trogen och verkat som tränare och lagledare för våra allsvenska lag. Åke Hultberg flyttade snart över till annan verksamhet och hösten 1976 drevs ridskolan åter av klubbens arbetsutskott. Ännu en klubbprodukt – Björn Jacobsson en av Sveriges skickligaste banbyggare, anmälde sitt intresse att försöka få ordning på affärerna och startade sin chefsverksamhet 1977.Jacobssons bekantskap med tävlingsryttarna och hans stora täv!ingsintresse ledde till tävlingar på ett proffsigare plan och inleddes med Horse Show 1977. Internationella ryttare som Eddie Machen, Gert Wilfang, Hugo Simon och den australiske lustigkurren Kevin Bacon med sin fantastiska ridstil gjorde bejublad entré. Tävlingarna blev sportsligt och publikt en stor framgång även om kostnaderna blev stora. Utgifterna för ridskolan ökade dramatiskt då kollektivavtal infördes och även andra kostnader ökade.

I samband med Avelsföreningen för Varmblodiga Hästen ordnades 1983 och 1984 Swede Horse- arrangemangen, som genom sin popularitet och storhet flyttades till Flyinge.1977 blev klubbens elitserielag allsvenska mästare för första gången. Denna triumf upprepades 1983 och 1985. Svenska Mästerskapstävlingar ordnades för tredje gången 1982.

1984 arrangerades tillsammans med Helsingborgs Ponny, Helsingborgsortens Ryttarförening och Ödåkra Ridsällskap Svenska Mästerskap för Ponny med stor framgång – även denna gång på det vackra Fredriksdal – och slutligen utsågs HFRK 1985 till årets bästa IDROTTSKLUBB i Skåne. Dessutom har ett flertal individuella mästerskaps- och VM-titlar, såväl inom som utomlands, erhållits i såväl hoppning, fälttävlan som körning. Kända tävlingsprofiler som: Åke Hultberg, Peter, Eriksson, Leif Nilsson med flera i hoppning, Sven-Åke Lindberg och Lotta Wallin i fälttävlan, tidigare bröderna Christer och Nicke Påhlsson i körning var alla i många år medlemmar i klubben. Dressyren har inte sedan Birgit Knutsson. Carin Woldt och Lars Lithanders tid varit på topp, men i Eva Lindsten, OS­-deltagare i Seoul, har vi ett stort hopp i denna gren. När hennes Cello når full kapacitet, under Stig Claessons skickliga dirigentskap, har de båda möjlighet att nå stora framgångar.

När Jacobsson 1982 lämnade klubben var skuldbördan fortfarande stor och man började undersöka en förändring av verksamheten i samråd med Fritidsnämnden. Ett avtalsförslag upprättades och 1985 övertog Åsa Lannerfors, en egen klubbprodukt och sekreterare i klubben, ridskolan med hästar och material tillsammans med Thomas Lundberg. 1988 övertog Åsa Lannerfors och Ridskolan ensam ansvaret för ridskoleverksamheten och är nu en av stadens mest välbesökta fritidsgårdar. Ponny­ridningen som kraftigt utvecklades i HFRK på 70-talet medförde 1984 bildandet av en synnerligen aktiv ponnysektion inom klubben, med egen styrelse och ekonomi. Genom kontinuerlig träning i dressyr och hoppning har ponnysektionens målsättning uppnåtts och många duktiga elitryttare har frambringats.

Jörgen Larsson blev Svensk Mästare 1985 på B-ponny och Nordisk Mästare 1989 på D-ponny i banhoppning. Anna Swahn Nordisk Mästare och Sara Axelsson, som deltagit i SM och NM i fälttävlan med goda placeringar såväl inom som utomlands. De uppskattade tävlingsarrangemangen Trettonspelen i januari och oktobertävlingarna är fortfarande en del av föreningens tävlingstermin.

Ponnnysektionen är numera nedlagd men ponnyevenemangen är en integrerad del av HFRK:s tävlingsarrangemang.

HFRK: s ungdomssektion bildades i början av 1970-talet av Björn Jacobsson och Lars Hillerström, denna har egen styrelse och ekonomi. Sektionen medverkar som funktio­närer vid tävlingar, arrangerar egna tävlingar med mera och dess ekonomiska resultat bidrar till olika aktiviteter för föreningens ungdomar.